Om du vill ha mer bakgrundsdetaljer, läs här. Den moderna världens undergångDe flesta har bara hört historier om hur livet såg ut före Hydran – parasiten som lamslog och nästan förintade mänskligheten. Det är 60 år sedan det stora sammanbrottet, och de flesta som upplevt den gamla världen har gått hädan. Visst finns det böcker med historier kvar, men de ger endast en vag och ofullständig bild av den gyllene tidsåldern.Året 2040 var världen en vilt annorlunda plats där för oss nästan ofattbara teknologiska “under” genomsyrande varje aspekt av samhället, och varje dag gjordes nya upptäckter. Man drömde om en framtid bland stjärnorna och kom allt närmre förmågan att förverkliga den. Politiska konflikter kvarstod naturligtvis och i många fall hade konflikterna under det tidiga århundradet endast förvärrats, men det fanns hopp. Så slog Hydran till. Man har aldrig fått ett ordentligt svar på varifrån parasiten kom, det finns endast gissningar. Dess effekt på mänskligheten var förödande. Historierna säger att de första utbrotten uppstod i Ryssland, och därifrån spred sig parasiten som en löpeld. Det var en mardrömslik varelse som så fort den smittat en människovärd började försöka ta över organen i kroppen, med dödlig utgång. Men det som gjorde den mest skrämmande var dess våldsamt muterande natur – varje gång den hotades eller spred sig muterade den mer, vilket snabbt gav upphov till många olika varianter och gjorde den oförutsägbar. Därifrån fick den sitt namn, “Hydran”, monstret med hundra huvuden. Den visade sig även vara väldigt oförutsägbar i hur den spred sig från en värd till en annan, och inom kort till varenda kontinent. I kaoset som utbröt runtom i världen började kapplöpningen för att hitta ett botemedel, eller åtminstone ett effektivt skydd, men för varje dag som arbetet fortskred växte bergen av offer, och Hydran blev allt mer okontrollerbar. Plötsligt gick de kinesiska myndigheterna ut med en nyhet om att de funnit ett effektivt botemedel som skulle produceras och distribueras till kinesiska medborgare. Ingen vet om det faktiskt fanns ett botemedel eller om det var tom propaganda, och inget tillförlitligt finns nedskrivet om det som hände efteråt. Desperation och politiskt spel utmynnade snart i ett storskaligt krig mellan de stora makterna om hemligheten bakom botemedlet, krig som snabbt utvecklade sig till en rad olika konflikter om kontrollen av livsviktiga resurser och forskning. I detta kaos frodades Hydran, och kriget spred sig oundvikligen till mindre nationer tills hela världen förfallit i bitar. Det fanns inte längre nationer kvar, endast brokiga och sargade överlevare som övergett de spöklika städerna. Mänsklighetens låga var liten och svag, men den vägrade dö.  Drawing by Julia Vestman Ur dessa spillror började överlevare resa sig på vacklande ben. Världen som den en gång varit existerade inte mer och den skulle aldrig bli sig lik. Hydran härjade ännu i världen och få platser var säkra. Trots allt detta fanns hopp, för människans sanna styrka har alltid varit samarbete och sakta men säkert började små samhällen resa sig. Bit för bit började en ny ordning byggas, och i ruinerna av den gamla världen började en ny världs blommor att knoppas. Finland och ÖsterbottenTill Finland nådde aldrig krigen på riktigt, förutom som mellanlandningsplats för trupper på väg från eller till Ryssland i olika skeden av krigsperioden. Landets roll var för liten och oviktig i det stora hela. Trots att nyheterna dagligen var fyllda med krigselände och man ibland såg skvadroner av attackplan flyga över städerna, kom inte förödelsen och blodspillan ända hem till dörren.Hydran var desto mindre nådig och ingen genomlevde perioden utan att parasiten tog många av ens nära och kära. Finland var ett av de land som Hydran nådde först, och landet var därför långt mer oförberett än många andra. Helsingfors, Tammerfors och Åbo ödelades snabbt och reducerades till spökstäder. Även Vasa och Uleåborg var nära att gå under i ett tidigt skede, men klarade av att kontrollera de första utbrotten då man hunnit inse faran som härjade. Det skulle inte vara länge dock, för Hydran var för främmande och skoningslös för att kunna kontrolleras och snart nog var alla stora städer evakuerade, åter en gång i moder naturs omsorg. Mindre städer i landet blev nu tillflyktsorter för överlevande, men massdöden gjorde människor paranoida och misstänksamma. Många småstäder som klarade av att hålla Hydran ute dukade istället under för interna konflikter och strider.  Photos by Jacob Åberg Trots dessa hot fanns det en handfull orter som lyckades upprätta ordning, däribland Närpes, som idag är det närmaste man kommer en säker bosättning. Då smittan härjade skickades försvarsmakten runt i landet för att hjälpa till att upprätta karantän och hålla ordning. Då det blev klart att Vasa inte skulle klara sig upprättade man barrikader och vaktpunkter för att se till att Hydran inte skulle kunna komma till Närpes – med våld om nödvändigt. Den första tiden har beskrivits som svår och prövande, med många svåra offer, men staden står och frodas till denna dag och har blivit något av en dröm för de som rör sig i de västra och mellersta delarna av Finland. Man säger att där fortfarande finns teknologi från den gamla världen och att man lever på ett sätt som de utanför murarna aldrig kunde föreställa sig. Det är svårt att säga hur sant dessa rykten är, för de som en gång sluppit innanför murarna lär inte stiga ut igen och närpesborna är extremt försiktiga med vem de släpper in. Hydran är fortfarande ett stort hot och den har bara blivit mer lömsk och svår att spåra med åren som gått. Många har försökt att få träda in, men ytterst få släpps genom porten...  Drawing by Lillemo Ray Omgivningen och livetExakt hur stor del av mänskligheten som dog under det stora sammanbrottet vet man inte, men det redan sparsamt bebodda Finland är nu än mer av en vildmark. Naturen har återtagit de näst intill tomma städerna, där torgen nu är grönskande ängar och shoppingcentren blivit rena lustgårdsgrottor. En del djur har gjort ruinerna till sina hem och en del människor har sina nästen där, men de drar oundvikligen till sig uppmärksamhet från oönskat håll. Butikerna står tomma, länsade sedan länge tillbaka på allt användbart. Bilar begravs sakta men säkert under mossa och löv, de står odugliga utan bensin och elektricitet då den trogna cykeln har blivit det bästa sättet att ta sig fram.Mat är ett ständigt bekymmer, då alla lager som byggdes upp under krigstiden för länge sedan har tömts. Istället måste man förlita sig på egen odlad mat, eller sådant som man jagat eller samlat i naturen. Man kan och vet mycket mindre än man gjorde före sammanbrottet. Man hamnar förlita sig på det som andra säger och på den knappa information man kan ha sett i böcker. Den gamla tidens böcker ger dock bara små bitar av information och kan vara svåra att sätta in i en större helhet. Den gamla tidens kunskap lever vidare endast genom dess skrivna verk och dess överlevare, som lyckats mer och mindre väl i att förvalta och berätta den kunskapen... Världen är på många vis en farlig plats, och överlevnaden är en ständig strävan. Hydran är en ständig oro, då man kan bli smittad inte bara av andra människor, utan även från djur som bär på den eller från vattendrag. Den gamla världens forskare lyckades aldrig få reda på exakt hur Hydran sprider sig och den nya världens barn kan endast förlita sig på försiktighet. Även djur som inte är smittade av Hydran orsakar stor oro: då människan nu nästan försvunnit har djurpopulationerna vuxit kraftigt, och det gäller även rovdjur. Vargen har återtagit sin plats som människans största skräck, men den är långt ifrån det enda djuret som gärna ger sig på ensamma vandrare. Att ge sig ut på egen hand är något som bör göras med största försiktighet, eller undvikas helt och hållet. Andra människor är ju inte alltid tillförlitliga heller, av många olika anledningar. Kringstrykare och vandrare kan mycket väl bära på Hydran en lång tid utan att visa symptom, vilket gör det väldigt riskabelt att visa välvillighet mot främlingar. Det rör sig även band av mindre välvilliga personer längs vägarna i landet. Dessa kan vara enkla Gamar som vandrar omkring som asätare och försöker skrapa ihop sin överlevnad bland ruinerna av den gamla världen. Det kan vara Skator, tjuvar som smyger in i läger och bosättningar och stjäl mat och värdefulla saker utan hänsyn till de bestulna. Eller så kan det vara Rödkorpar, olika farliga gäng som driver runt landet och med våld tar vad de än vill ha. Det lönar sig att vara misstänksam och försiktig, men allt med måtta... För man vill ju ändå inte driva bort någon som kunde hjälpa ens egen överlevnad. Även den gamla världen har lämnat efter sig faror. Speciellt i Österbotten är det ett problem då gamla industrier förfallit och stora moln av giftig gas driver in österifrån nu som då. Andningsskydd och gasmasker ger tillräckligt skydd för att man inte ska fara illa, men de som ertappas oförberedda kan enkelt bli allvarligt förgiftade eller till och med dö.    Drawings by Zacharias Holmberg KulturenDen kultur som idag finns får allt som oftast ge vika för överlevnadens krav. Det är svårt att uttrycka sig själv då hårt arbete måste uträttas, men det kommer oundvikligen en punkt då människan inuti måste ut. Exakt hur detta ser ut varierar mycket från bosättning till bosättning, då många antar ett nästan stamliknande beteende, där olika intryck formar gemenskapen på olika vis.I många fall är det böcker, tidningar, foton och andra bilder som gör att man antar en viss tro, ett visst utseende eller tankesätt. Utöver dessa har de historier som sammanbrottets överlevare berättade vidare till sina barn ett ännu större inflytande. Dessa historier, som på sin tid kunde ses som väldigt alldagliga, kan ibland anta nästan sagolika proportioner. För hur skulle ett barn som aldrig ens sett en fungerande TV? någonsin kunna förstå virtuell verklighet, eller internet? För dem vars värld är väldigt torftig och fokuserad på det nödvändigaste kan en enda bild eller historia från den gamla världen vara en stor influens, ett sätt att forma sin egen identitet. Trots att musik ytterst sällan hörs mera, har sången inte försvunnit någonstans. Såväl sånger från den gamla världen som nyskrivna sånger hålls vid liv, men de låter kanske inte alltid som de en gång gjorde... HydranSedan den stora kollapsen har Hydran blivit mer sällsynt, men långt ifrån försvunnit. Med tiden har olika mutationer gjort att den kunnat sprida sig till djur och anta nya former. Än i denna dag, en generation senare, känner alla någon som har dött på grund av parasiten, eller kanske till och med själva varit tvungen att avsluta någon annans liv av ren nåd, eller försvar...Den nordiska mutationen försöker, som varje variant av Hydran, att rota sig in i organen och ta över deras funktioner. Med årens gång har den dessutom utvecklats till en väldigt lömsk varelse där de tidiga symptomen är väldigt allmängiltiga. Torr hosta, feber och dålig mage är ytterst vanliga, men efter ungefär två veckor blir det betydligt allvarligare. Allvarliga kramper och smärtor, blodig hosta och snabbt försämrad syn leder till organkollaps och en obehaglig död. I ytterst sällsynta fall börjar de smittade utveckla små hornliknande utslag på huden, och djupa, mörka sprickor. Man uppskattar att tiden från smitta till död är ungefär en månad. Det finns dock de som överlever betydligt längre, med samma utgång. Man tror att Hydran främst sprider sig genom kroppskontakt eller genom luften på nära håll, men även genom smittat vatten. Oavsett vad som är riktigt, så kvarstår faktumet att Hydran är fruktansvärt oförutsägbar och garanterat dödlig... | |||||||||||||