LARP : Skymningstimmen
(Twilight hour) - 15.11.2008
Synopsis:
The year is 384, three years after the small nation of Lenori was suddenly invaded by enemy forces from the south. The enemy forces were driven back by the combined armies of Lenori and Serdanos - their ally from the north.It is the night of first snow, and the inn of the Blind Wolf is filled to the brim. Among the visitors aren't only the ordinary travelers and merchants, but also a bandit group on the run after a failed ambush. There are also some very unusual visitors: sorcerers on their way to the annual Grand meeting of sorcerers in the nearby forest at the foot of a holy mountain...
The night passes with much drinking, eating, fighting and merriment, but comes to a sudden end when a traveler comes rushing in, announcing that enemy riders are approaching from the south. The nation is being invaded once more...
Characters:
Althrea - (Seran) - BanditAnemmari - (Javenian) - Entertainer at the Blind wolf's inn
Atorim - (Lenorian) - Squire to Karthan
Bigne - (Lenorian) - Merchant
Billni - (Mountainborn) - Life guard to Hellenji
Dernon - (Lenorian) - Spy for the Duke of Kern
Dhorbon - (Lenorian) - Rich politician, (reluctant) husband of Nihile
Diaima - (Seran) - Stargazer and oracle
Divmea - (Seran) - Bandit, wounded with enchanted poison
Eiris - (Lenorian) - Entertainer at the Blind wolf's inn
Garbhin - (Mountainborn) - Wanderer
Gopran - (Mountainborn) - Bouncer at the Blind wolf's inn
Hellenji - (Javenian) - Enchantment sorceress on her way to the Grand meeting of sorcerers
Hibbmi - (Mountainborn) - Slave
Hoggirm - (Lenorian) - Bandit
Jorbah - (Mountainborn) - Wanderer
Kaela - (Seran) - Serving girl at the Blind wolf's inn
Karthan - (Seran) - Arbitrator
Kathos - (Seran) - Emotion sorcerer on his way to the Grand meeting of sorcerers
Kivrith - (Lenorian) - Mind sorcerer on his way to the Grand meeting of sorcerers
Livani - (Lenorian) - Thief on the run from authorities
Nadrin - (Lenorian) - Mind sorceress apprentice on his way to the Grand meeting of sorcerers
Nihile - (Seran) - Rich diplomat, wife of Dhorbon
Pitan - (Lenorian) - Beggar
Rammort/Djungan - (Lenorian) - Owner of the Blind wolf's inn
Reggam - (Lenorian) - Slave merchant
Sigmi - (Seran) - Apprentice to the Wise man Venneton
Sihvan - (Lenorian) - Assistant to Bigne
Silosa - (Seran) - Slave
Tardog - (Lenorian) - Traveling craftsman
Tirbos - (Lenorian) - Life sorcerer on his way to the Grand meeting of sorcerers
Toggmar - (Mountainborn) - Bandit leader
Urudrim - (Lenorian) - Conman
Venneton - (Lenorian) - Wise man and former soldier
Photos:
Mood texts:
"Jag önskar mina ord inte vore så tunga att skriva som de är, men Gudarna tycks missöjda med mig och oss alla. Min hand darrar medan jag skriver dessa ord, som kan vara mina sista..."Det har varit fem svåra år i södra Lenori. Men sakta, säkert har Hertigdömet Kern återhämtat sig från det rovdjursbett som Söderfolket åsamkade dem i början av kriget som nu pågått i fem år, bortom de Blåsiga Bergen.
Återuppbyggnaden har inte varit enkel, många städer och byar brändes och rannsakades innan inkräktarna drevs bort med mycket blodsspillan. Men Havsfararna är ett envist folk och erkänner sig inte slagna så enkelt. Knappt hade Söderfolket drivits över bergen innan arbetet med återuppbyggnaden började och Hertigdömmet har återfått något av sin forna glans.
Men återhämtningen hade sitt pris.
Styret i Hertigdömet är inte vad det en gång var. Missnöje med hur de styrande hanterar sitt folk går som en sjukdom genom regionen och folket splittras sakta men säkert. I mörka hörn på värdshus och skumma möteslokaler kan det höras diskussioner om motstånd mot Hertigen och hans hejdukar, eller till och med revolution.
Allt fler Nordländare syns i folkmassorna och trots det nystärkta brödraskapet mellan de två folken, undrar många om inte deras närvaro har något att göra med Hertigdömets deklination.
Många lever också i rädsla för kriget på andra sidan bergen. Få nyheter når Lenori om striderna och än färre når folket. Rykten och spekulationer cirkulerar vilt om vad som händer på andra sidan bergen, hur striden framskrider och vad som kommer av framtiden. Vissa går till och med så långt att de tar sina ägodelar och reser iväg med ett av de otaliga skepp som varje dag sätter ut från Lenoris kuster.
Men de allra flesta har arbetat allt för hårt och länge för att kunna lämna sina hemtrakter och väljer att göra det bästa de kan för sitt hem.
Och i hjärtat av Hertigdömet ligger det Heliga Berget, besvärjarnas samlingsplats - omgiven av en djup, mörk skog som få vågar utforska. Över den senaste månaden har ljus kunnat ses vid bergets topp från trakterna runtomkring, förberedelserna för ett stormöte har börjat. Få känner till exakt vad som pågår på mötena, men det viskas och pratas överallt om de magiker som oundvikligen kommer att gästa byarna och städerna i trakterna kring berget, dagarna före mötet.
Och allt eftersom mötet drar närmare, blir kvällarna mörkare och mörkare...
Och en sådan kväll, står en väderbiten, enögd man och fingrar på ett pergament - ett brev från en gammal vän. Han tittar ut över rummet där ett antal besökare, var och en i olika tillstånd av stilla berusning, njuter av det ödmjuka skyddet från
höstmörkret. En salig blandning av folk, men han hade börjat vänja sig vid det vid det här laget. Hans gode vän och utkastare satt i ett hörn och diskuterade med servitrisen, medan hans lilla underhållare från Östland flörtade med en av besökarna. Allt var som det brukade vara.
Han rörde försiktigt vid lappen över sitt vänstra öga, och försökte stilla den molande värken som pulserade bakom.
Det värkte alltid då han var orolig.
Gyllenröda lågor vred sig mot den svarta natthimlen som ormar i vånda, medan bitter aska blandades med vinterns första snö. Genom natten ekade vreda, främmande ord som tillsammans med klagosången från dem som förtvivlat bad om nåd gav natten en övarnaturlig, grym andedräkt.
I skenet av elden, där nu alla spår av Havsfararnas närvaro i Blinda Vargens värdshus brann, satt en mörk, ärrad man med otålig ande på sin springare. Han kände det i luften, stanken. Gudarnas stank. Den var stark - många utövade inflytande här.
Hans blick strök längs skogens rand som ett rovdjurs. Alldeles för många hade kommit undan, endast sjutton hade fångats eller dräpts, de övriga hade försvunnit i skogens mörker. Men det spelade föga roll - till fots kunde ingen varnas och ingen kunde stoppa det som red en halv dag bakom dem.
Snön färgades röd och snart skar eldens vrål ensamt genom tystnaden.
Mannen höjde sin hand mot natthimlen, och utropade med en röst mer brännande än elden;
"Duan ach aarl Rakkath!"
Runtom honom höjde krigare sina klingor över kallnande kroppar och gjorde honom bifall.
"Duan ach aarl Rakkath!"
***
Besökarna på Blinda Vargens värdshus varnades, men inte tidigt nog. Ryttarna sköt fram ur vägens skuggor som svarta andar när folket kom utanför dörrarna. I vild panik började folket springa mot skogsbrynet, i fåfängt hopp om att ryttarna inte skulle följa dem in i mörkret. Vad som följde vad inget mindre än en massaker. Kroppar föll mot den kalla marken som löv, trots att ett fåtal försökte kämpa emot, i hopp om att köpa åtminstone ett par dyrbara sekunder för de flyende. Rättskiparen och hans väpnare uppbackade av Livsbesvärjaren Tirbos, Bergsfolket och till stor förvåning, Den Vise Mannen, kämpade för att hålla Ryttarna på avstånd, men de var för många. De tvingades inse att slaget var förlorat och att det enda som kunde rädda dem nu var flykt - en flykt som endast lyckades på grund av en uppoffran av Rättskiparen och Den Helige Mannen.
Genom hela skogen kunde de flyende höra smärtfyllda skrik eka genom natten.
Vart de två överlevande besvärjarna, Livsbesvärjaren Tirbos och Förtrollningsbesvärjerskan Hellenji försvann tillsammans med Väpnaren, Slaven Silosa och Anemmari från värdshuset, kunde ingen säga, det var som om de svaldes av skogen.
De övriga flyende, de få som kvarstod, gav sig av norrut. Men snart nog, skilde sig de tre från Bersfolket - Gopran, Billni och Hibbmi - från gruppen och satte ut för att återvända hem till sina egna marker, bort från kriget.
Slutligen kvarstod Stjärnskåderskan Diaima, Besvärjarlärlingen Nadrin, Rövaren Divmea, Eiris av Värdshuset Blinda Vargen, Handelskvinnan Bigne, Hantverkaren Tardog och Lärljungen Sigmi. Tillsammans gav de sig av norrut, mot ett okänt öde.